Traumatisk bindning

Traumatisk bindning förklarar varför är vi benägna att komma in i toxiska förhållanden och bli kvar i relationer som ger oss så mycket smärta och lidande. Varför kan vi inte komma ur relationen trots att vi skadas.

Vad är traumatisk bindning

Traumatiska bindningar bildas i relationer där det finns förtryck eller våld, där vi upplever mycket smärta. Dessa är mycket starka bindningar som bildas mellan människor och bindemedel i sådana förhållanden är trauma. Det är en biologisk och emotionell process.

Traumatiska bindningar förenar oss inte bara på den emotionella nivån, utan också på den biologiska nivån, d v s på nivån av utsöndrade hormoner.

Traumatiska bindningar, i motsats till kärlek eller förtroende, försvagas inte med tiden. Vi måste stoppa dem medvetet. De blir starkare ju längre relationen varar och de blir aldrig svagare, även om vi inte älskar och inte ens gillar den personen längre. Ju längre vi stannar i en relation med förtryck, desto svårare är det för oss att lämna. Det är vanligt i sådana relationer att integritetsgränser är störda, särskilt hos den person som skadas. Det är svårt för denna person att definiera sina gränser. För att läkningen ska vara möjligt och för att möjliggöra slut på förhållandet, måste den traumatiska bindningen brytas.

Varför är traumatiska bindningar så starka

Traumatiska bindningar är resultatet av motsägelser eller inkonsekvenser i relationer, sammanvävning och upprepning av perioder med bombardering med kärlek och användning av våld. När vi är i en sådan relation är vi ständigt fokuserade på att komma tillbaka till den punkten när det var bra. Vi vill desperat att denna idyll, detta löfte om en underbar relation, ska återvända. Vi tänker bara vad vi ska göra för att få detta ögonblick att komma tillbaka. Vår uppmärksamhet riktas hela tiden utåt, vi har inte kontakt med det vi känner.

Detta beteendemönster präglar relationerna med narcissister, med substansberoende, med dem som använder våld under bortförandet, i sekter och när barn utsätts för sexuella övergrepp. Traumatiska kopplingar kan till och med uppstå på arbetsplatsen, när miljön är mycket ohälsosam och när det finns känslomässiga övergrepp.

Traumatiska bindningar handlar inte bara om partnerskap, de finns på fler områden. Miljön som inducerar traumatiska bindningar kännetecknas av komplexitet, intensitet, inkonsekvens och löfte. Offren kvarstår i sådana förhållanden eftersom de håller fast vid ett falskt hopp eller löfte. Denna svängning i förhållandet får oss att trassla in sig i relationen och vi kan inte komma ut.

Uppväxt i ett hem där saknades stabilitet gör oss sårbara för dessa bindningar. Om det naturliga bandet som föds mellan barnet och mamman kännetecknas av trauma i barndomen, kryper den traumatiska bindningen in i denna relation. När det saknas harmoni, konsistens, mammas blick fixerat i barnens ögon, säkerhet att mamma älskar och att hon alltid kommer att vara där. Barndomstrauma orsakar någon form av känslomässig matthet relaterad till närhet. På grund av det faktum att denna närhet inte var säker, var detta förhållande inte moget. Därför behöver vi som vuxna, för att känna oss nöjda med förhållandet, detta traumatiska band, denna osäkerhet, denna oro som liknar relationen med vår förälder. Därför är människor som hade narcissistiska föräldrar ofta associerade med en narcissistisk partner eftersom de inte känner sig älskade om det inte finns något förtryck i förhållandet. Detta känslomässiga avstånd är något bekant, det är en del av barndomsprogrammering, vilket är lärt mönster. För hjärnan är detta förhållande där det finns förtryck något som är känt, säkert, därför är det så lätt att ingå i denna relation. Det här är vad som är kodat, programmerat, att kärlek, närhet ser ut så här.

Därför är det nödvändigt att ta reda på dessa program från barndomen, skriva om dessa mönster för att skriva något nytt och sätta in i det tomma utrymme, ett nytt mönster av kärlek, ett nytt mönster av relationer.

Traumatisk bindning är relaterad till konditionering där vår kropp utsöndrar hormoner. Dessa hormoner är kortisol under stress fasen och dopamin under den kärleksfulla perioden. Detta mönster som upprepas genom åren, denna giftiga cocktail får vår kropp och själ att tro att det är vad det borde vara, att det är normalt. Vi behöver det. Denna process handlar inte om personen utan cykeln. Därför människor, som inte bearbetar sitt sår, som inte tar bort detta program från barndomen, upprepar ofta dessa mönster. Även om personen är annorlunda, han kanske skadar på ett annat sätt, men det kommer att vara samma våldscykel. Vi blir beroende av denna giftiga cocktail, av upphetsning och drama, att vänta och att bli skadad.

Om man tittar på beteendet hos en narcissistisk person – traumatisk bindning är något narcissisten gör hela sitt liv. Han ger lite intresse och tar bort det intresset av och på. Denna intensitet och spänning förväxlas ofta med kärlek på grund av vad vi upplevde i barndomen, eftersom det var vår modell. Beroende av denna cykel gör separationen från en narcissist så smärtsam. Många försök att bryta förhållandet slutar i ett comeback, smärtan som genomtränger kroppen och själen är så svår att bära. Man tror att man inte kan leva utan den personen. Ju längre relationen är, desto svårare är det att lämna.

Numera finns det mycket information – litteratur, internet, vloggar där man kan få information och stöd för att förändra sitt liv.

Varför är det så svårt att lämna

Eftersom vi lever i förnekelse och brist på förståelse för vad som händer i våra liv. Hela tiden idealiserar vi, förnekar och minimerar det som händer med oss.

Vad är räddningen

Det som kan rädda oss är att nå fram till det vad vi verkligen känner. Att få upp modet och nå ut till våra känslor fångade i våra kroppar kommer att avslöja för oss hela sanningen om förhållandet.

Du kanske inte ens älskar den här personen längre eftersom du efter flera års våld slutade lita på den personen. Du kanske förstår att ni har väldigt lite gemensamt, att du inte längre har kärlek, respekt eller ens sympati för personen. Det finns ingen kärlek utan respekt och förtroende. När vi erkänner denna sanning för oss själva och tillåter oss att känna den i vår kropp, då kanske vi kan börja vidta åtgärder.

Detta är uppenbarligen väldigt svårt med programmering från barndomen och på grund av försvarsmekanismer där tillåtelse av dina egna känslor förflyttas till undermedvetna. Vi har ingen kontakt med våra egna känslor.

Fällan vi fortfarande fångas i är en förändring, det ständiga hoppet att den person vi är med äntligen kommer att se skadan han orsakar oss och förändras. Vi fantiserar ständigt om hur vårt liv skulle se ut om vår partner förändrades. Vi vill inte se sanningen. Dessa fantasier motiverar varför vi stannar kvar i relationen. För att bryta bandet måste vi se sanningen – hur vi behandlas. Om vi ​​ser och medger att vi skadas, även om personen är trevlig ibland, så är det våld. Det faktum att någon är trevlig raderar inte våldet. Man måste inse att det är denna gunga, detta våld i kombination med positiva handlingar, det är det giftiga mönstret.

I de ögonblicken då narcissisten är trevlig, du kan känna dig skyldig och skäms för att du har tänkt så illa om honom. Men vi har rätt till det eftersom han är våldsam i förhållandet, denna inkonsekvens i förhållandet är våldet.

Vilka är symptomen på traumatisk bindning

  • Om du ser ett mönster som upprepas – att löften inte hålls och ändå tror du att en dag kommer de att uppfyllas
  • Om du märker att utomstående tycker att du behandlas dåligt men du inte ser det, att det är okej för dig
  • Om personen agerar destruktivt och du känner att det inte finns något du kan göra åt det. Varför tror du att det måste vara så?
  • Om du vill ändra personen för att han ska sluta använda våld så att den inte förstör dig. En vuxen person borde förstå att det är oacceptabelt att plåga en annan person.
  • Om det finns försvagande bråk som inte löser problemet. Ingen erkänner sig skyldig.
  • Om du försöker lämna relationen känner du att du inte kommer att överleva detta, du tror att det kommer att knäcka dig

Hur bryter man relationen

Ta ett medvetet beslut att lämna förhållandet. Titta på den illusion som du levde i. Du måste förstå att du inte kan leva i en relation där det finns så mycket lidande. Om personen inte har förändrats på flera år kommer han aldrig att förändras.

Det ögonblicket har kommit när vi har märkt och förstått att personen använder våld. Ursäkter och lögner spelar ingen roll längre eftersom du känner sanningen. Fundera vilket påverkan förhållande har haft på ditt liv, hur många av dina drömmar har blivit förhindrade.

Du får börja med små steg. Tänk varje dag: vilket steg jag kan ta idag mot frihet och självständighet. Genom att ta sådana små steg bygger vi långsamt styrka för att lämna relationen och också bygger upp oss själva. Början är oerhört svår, man vet inte hur man ska överleva denna separation. Men när du börjar arbeta med dig själv, när du utövar självkontroll, sätter gränser och framför allt börjar känna igen dina känslor stegvis blir allt lättare. Det är mycket viktigt att varje dag tillåta känna dina egna känslor. Steg efter steg lär vi oss att leva självständigt och smärtan minskar. Vi lär oss om oss själva. Vi börjar se att vi förtjänar kärlek och respekt. Att vi är värdefulla. Att hålla en dagbok kan hjälpa dig att arbeta med känslor. Att inte bedöma oss själva efter vad vi känner, utan låta oss göra det. Full acceptans av vad som händer med oss.

Du kan skriva brev till den personen, alla klagomål. Detta är inte ett brev att skicka, utan ett brev som hjälper dig att befria dig från dessa känslor. Sedan bör brevet brännas. Du kan också skriva vad du behövde i den här relationen och vad du har fått. I tveksamma ögonblick, när du börjar idealisera narcissisten, är denna lista mycket användbar, den påminner dig varför du bestämde dig att lämna.

Traumatiska bindningar bildas under en lång tid, så ta dig tid att bryta dem. Detsamma gäller de hormoner som din kropp kommer att kräva. Du behöver tid för att allt ska lugna sig, att låta din hjärna gå från den stress den levde i hela tiden till att komma i balans. Det tar tid och dagligt arbete med känslor. Det är viktigt att du under denna behandlingsprocess ska stödja dig själv och bekräfta att ditt beslut är rätt. Fokusera på dina egna behov, lär dig att älska och acceptera dig själv. Med tiden kommer denna barndomsprogrammering att försvagas. Du kommer mer och mer tydligt se hur riktig kärlek ser ut.

Kom ihåg

Om någon älskar oss, använder han inte emotionellt våld.

Det finns meningsskiljaktigheter i varje förhållande, men de leder till konstruktiva slutsatser och handlingar, vi kommer varandra nära, vi förstår varandra bättre.

Det bästa sättet att bryta den traumatiska bindningen är att arbeta med sina känslor, konfrontera hur mycket vi motsatte oss själva och titta på de illusioner som vi har levt i. Du kan känna avsky och skuld när du inser hur mycket våld du upplevt och hur mycket smärta det fanns i förhållandet. Ha förståelse och sympati för dig själv, ta dig tid.

Skapa en ny webbplats på WordPress.com
Kom igång
%d bloggare gillar detta: